Riksdagskansliet

När näringsministerns projekt Styrelsekraft hade nätverksträff för ett tag sedan sade Mats Qviberg såhär:

”Det finns en önskan hos de här tjejerna att vilja komma in i styrelsearbetet och det finns en illusion att styrelsearbetet är väldigt spännande, men det är ett svårt jobb att sitta med i styrelserna” (SvD 5 februari)

Därmed ger han uttryck för åsikten att den enda anledningen till att kvinnor vill vara med i styrelser skulle vara att de vill vara med och ”leka i sandlådan med dom coola grabbarna.”

Det är korkat. Anledningen till att kvinnor vill – och ska – vara med i styrelser är att det är där makten finns. Och det är antagligen också därför Mats Qviberg inte vill att de ska vara där.

Vad är det som skiljer dem som väljer att aktivt engagera sig i politiken från dem som väljer att visa sitt engagemang vart fjärde år, om ens då? Jag tror svaret ligger i värderingarna.

Den som är politiskt engagerad är mycket medveten om sina värderingar och är beredd att lägga ner tid och kraft på att övertyga andra om de egna värderingarnas förtjänster. Gentemot omgivningen – potentiella väljare, om man vill kalla dem så – fungerar värderingarna som en varudeklaration. Om jag röstar på X så vet jag vad jag får, eftersom jag känner till X:s värderingar. 

Så här borde det i alla fall vara, tycker jag. Men det finns en liten hake. Resonemanget bygger nämligen på att politikern verkligen lever i enlighet med sina värderingar. Det är ju i handling som värderingarna kommer till uttryck.

 Därför blir det så obegripligt för mig när Göran Persson och, nu nyligen, Lars Ohly väljer att låta sig opereras på privata sjukhus fast detta borde vara emot deras värderingar. Eller när Laila Freivalds tyckte det var okej för henne att delta i ombildningen av sin hyresrätt till bostadsrätt, fast hon ville försvåra för andra att göra det.  

 Obegripligt är det. Eller kanske ändå inte. Om makten blir viktigare än värderingarna, då är man kanske beredd att tumma med sin övertygelse….

Jag tänker i alla fall fortsätta att rösta på politiker som ”lever som man lär” och som står för sina värderingar.