Riksdagskansliet

Idag är en stor dag. Idag har något fantastiskt hänt för alla oss som tror på rättssäkerhet och brinner för integritetsfrågor.

I natt enades ministerrådet och europaparlamentet kring den slutgiltiga kompromisstexten i det så kallade telekompaketet. Inför förhandlingarna var det många som var oroliga för vad slutresultatet skulle bli. Men resultatet visade sig bli bättre än vad man vågat hoppas på - och det gäller ärligt talat även mig.  Formellt sett är det dock inte klart än eftersom någon votering i parlamentet ännu inte ägt rum - men med tanke på den breda överenskommelsen kan nog det i detta fall betraktas som blott en formalitet.

Den slutgiltiga kompromisstexten finns insaxad nedan. Jag har försökt förtydliga vissa oklarheter som har figurerat i etern i ett annat blogginlägg.

3a. Measures taken by Member States regarding end-users’ access to or use of services and applications through electronic communications networks shall respect the fundamental rights and freedoms of natural persons, as guaranteed by the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and general principles of Community law.

Any of these measures regarding end-users’ access to or use of services and applications through electronic communications networks liable to restrict those fundamental rights or freedoms may only be imposed if they are appropriate and necessary within a democratic society, and their implementation shall be subject to adequate procedural safeguards in conformity with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and with general principles of Community law, including effective judicial protection and due process. Accordingly, these measures may only be taken with due respect for the principle of presumption of innocence and the right to privacy. A prior, fair and impartial procedure shall be guaranteed, including the right to be heard of the person or persons concerned, subject to the need for appropriate conditions and procedural arrangements in duly substantiated cases of urgency in conformity with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. The right to an effective and timely judicial review shall be guaranteed.

Texten är förvisso i sann EU-anda en aning ”bluddrig” och ostrukturerad. Men, alla viktiga mekanismer finns där: Hänvisningen till hela EKMR; rätten till rättvis rättegång, bland annat rätten att bli hörd, att kunna försvara sig och att presumeras som oskyldig innan man blir dömd, och således innan straffet (avstängning) verkställs; att rättigheterna ska vara garanterade, och inte bara respekteras; samt att det föreslagna tredje stycket ströks - ett undantag som lite krasst uttryckt innebar att medlemsstaterna i princip kunde göra lite som de ville. Det tredje stycket härstammade från ett förslag från kommissionen, och torde ha sitt ursprung i att vissa ansett att kompromissen annars inte skulle vara förenlig med EG-rätten; ett faktum som jag tidigare har dementerat. Lyckligtvis kunde rådet slutligen enas kring en text som inte innehåll detta stycke, och det är jag oerhört glad för!

Centerpartiets Lena Ek har länge varit en av de främsta förkämparna för principerna i det omdiskuterade ändringsförslaget 138. Så sent som igår deklarerade Ek återigen på sin blogg vilka ändringar hon såg som centrala för en acceptabel kompromiss. Tuffa – men högst nödvändiga krav. 

Eks långa engagemang i integritetsfrågor, och säkerligen också det faktum att hon tidigare har undervisat i folkrätt och mänskliga rättigheter vid Lunds juridiska fakultet, gav henne en framträdande roll som förhandlare för den liberala gruppen i parlamentet. Hon är i gruppen känd för att vara påläst i sakfrågorna och tuff i förhandlingarna. Inför slutförhandlingarna igår hade hon också stöd från hela den liberala gruppen för sin linje – ett tydligt kvitto på vilken beundransvärd insats hon har gjort för att möjliggöra detta resultat!

Förhandlingarna mellan rådet och parlamentet har dock varit långa och säkerligen stundtals riktigt svåra. Parlamentet har haft en mycket stark vilja att få med de principer som ändringsförslag 138 föreskriver. Men inom ministerrådet har det funnits lika starka viljor som kämpat för att motverka och underminera ändringsförslaget. Utgångsläget för det svenska ordförandeskapet, med infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) i spetsen, har absolut inte haft en lätt uppgift framför sig!

Torstensson har under sensommaren och hösten fått ta emot väldigt mycket oförtjänt kritik i denna fråga. Hennes roll har varit minst sagt knepig, men det har det tyvärr inte fästs någon betydelse vid. Som ordförandeland i EU kan nämligen inte de svenska ministrarna driva sina egna frågor på samma sätt som i vanliga fall.

Torstenssons uppgift i telekomförhandlingarna har således varit att försöka finna en kompromiss som kan köpas av rådet och parlamentet. Hon måste då inta en neutral position i förhandlingarna för att över huvud taget kunna lyckas – hur frustrerande det än kan tänkas vara.

Resultatet som vi idag kan se bevisar dock vilket enastående skickligt jobb hon har gjort! Hon har lyckats med det som ingen trodde var möjligt, nämligen att förmå ministerrådet att gå med på en kompromiss som (enligt mitt förmenande) är ännu starkare än ändringsförslag 138. Givetvis hade hon stor draghjälp av parlamentet och de svenska parlamentarikerna – centerpartister som pirater och vänsterpartister. Men faktum kvarstår: Hade inte Torstensson lyckats få med sig rådet på sin linje, så hade jag nog skrivit ett helt annat blogginlägg idag.

Till alla er som gastat om Torstenssons avgång vill jag bara säga följande: Det är inte försent att be om ursäkt och ge henne den credd hon förtjänar. Begrav meningsskiljaktigheterna i övrigt för en stund: I detta fall är det kristallkart att hon har gjort en heroisk insats – och det förtjänar hon även att få höra.

Saxat ur etern: SvD | DN1 | DN2 | Exp | AB | BT | Sydsvenskan | GP | SvT |  Europaportalen

Häromdagen antog det franska parlamentet den omarbetade versionen av HADOPI-lagen, en lag uppkallad efter  den myndighet som har till uppgift att skydda upphovsrättsskyddade verk på Internet. Lagen är mycket kontroversiell eftersom den föreskriver att användare som fildelar eller laddar ner upphovsrättsskyddat material kan bli avstängda från sin Internetuppkoppling.

Den första versionen överklagades till den franska konstitutionsdomstolen, som också förklarade att lagen stred mot den franska konstitutionen. Lagen har nu därför omarbetats, skickats genom en parlamentarisk ”expressfil”, och alltså återigen klubbats igenom av det franska systemet.

Lagen är ett steg tillbaka för oss som tror på ett öppet, liberalt och demokratiskt samhälle. Mig veterligen finns det inget annat kommunikationsmedel där man medlest statliga tvångsmedel kan bli bestraffad med att tillgången blir indragen. Än mer absurt blir det när man betänker vilket centralt kommunikationsmedel Internet är. Den franska regeringen och det franska parlamentet har genom detta beslut verkligen passerat gränsen för vad som är acceptabelt i ett öppet samhälle.

Men än är det sista ordet i denna fråga inte sagt. Beslutet kommer med stor sannolikhet att överklagas än en gång till konstitutionsdomstolen, och det ska bli mycket intressant att se vilken bedömning de gör denna gång.

En intressant aspekt som Centerpartiets Europaparlamentariker Lena Ek har lyft är om Frankrikes beslut strider mot EG-rätten. På sin blogg skriver hon att beslutet mycket väl kan strida mot medlemsstaternas lojalitetsplikt enligt artikel 10 EG-fördraget. Resonemanget bygger på att lagstiftningen rör det område i det så kallade ”telekompaketet” där ministerrådet och europaparlamentet på måndag ska inleda sina förhandlingar. Frankrike har då enligt EG-fördraget en skyldighet att inte äventyra gemenskapens lagstiftning. Därför har Ek skickat en skriftlig uppmaning till Kommissionen att utreda frågan. Bra jobbat Lena!

För den som är intresserad av att fördjupa sig något i frågan har jag skrivit mer om HADOPI 2.0 här.

Upplagt av: Albin Ring Broman