Nyheter taggade med Barnets bästa

Det ack så svåra barnperspektivet

av lilae on Fredag, 18 December, 2009

Enligt FN:s barnkonvention ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla beslut och åtgärder som rör barnet. Vad som är ”barnets bästa” är förstås inte alltid så enkelt att klura ut. Det kan finnas flera, t.o.m. varandra motstridiga beslut, som garanterar ”barnets bästa”. Enklare borde det vara att inse när ett beslut inte är till barnets bästa. Två färska exempel kan illustrera.

 I Sorunda utanför Nynäshamn får en två-årig flicka inte gå kvar på dagis eftersom hennes mamma haft synpunkter på förskolans verksamhet. (Svd 16 dec och 19 nov). Förskolan ser mamman som ett ”arbetsmiljöproblem”. Uppsägningen av flickan strider mot skollagen, men förskolan står fast vid sitt beslut. Men flickan då? Hon som trivs på sitt dagis. Varför ska hon straffas för att vuxna bråkar? Hallå, hallå? Barnperspektivet – någon?

 I morgonen Dagens eko framkom det att Statens institutionsstyrelse (SIS) mörkat uppgifter om det som kallas ”avskiljning” men som tydligare kan kallas isoleringscell. Regeringen har bett SIS om en fullständig redogörelse över när ”avskiljning” använts, men enligt Ekot har SIS bara redogjort för en bråkdel av de fall där barn och unga låstes in utan laglig grund.

Det finns säkert tillfällen när ”avskiljning” är till barnets bästa, men jag är övertygad om att det också finns tillfällen när det inte är det. Om regeringen inte ens får reda på hur ofta ”avskiljning” använts, hur ska man då någonsin kunna reda ut när åtgärden är till barnets bästa och när den inte är det? Och barnen då? De som varit inlåsta eller riskerar bli det utan att riktigt veta varför eller hur länge? Någon som tänkte på dem? Hallå, hallå – Barnperspektivet – någon?

Ta på dig barnets bästa-glasögonen imorgon när du läser tidningen, ser på TV, besöker skolan, rör dig i samhället… Då kommer du att se att det i praktiken är långt tills dess att barnets bästa genomsyrar allt. Det betyder inte att vi ska ge upp. Tvärtom, vi ska försöka se dessa orättvisor tydligare, så att de kan rättas till. Det är vuxnas ansvar – inte barnens.