Riksdagskansliet

Busringarna på P3:s Tankesmedjan svarade idag på min kritik från förra veckan. Det ska de ha all heder för. Sen vill jag inte spekulera i vilken betydelse det har haft att de har trott att de haft att göra med en centerpartistisk riksdagsledamot och inte som i mitt fall, en simpel tjänsteman.

Nu vet jag hur Tankesmedjans redaktion gjorde för att få mig att framstå som dum. Så här skiljer sig originalversionen från den version som spelades i radio:

Originalversionen

Liv: Men oss emellan kan du inte bara säga att det var Birger Schlaug som ni syftade på?

Jag: Jag har inte skrivit den texten. Jag tror absolut inte att det var så att vi syftade på någon speciell person.

Liv: Ok, tusen tack. Hej!

Jag: Hej!

Versionen som spelades i radio

Liv: Men oss emellan kan du inte bara säga att det var Birger Schlaug som ni syftade på?

Jag: Jag har inte skrivit den texten. Jag tror absolut inte att det var så att vi syftade på någon speciell person.

Liv: Det var alltså Birger Schlaug ni menade.

Jag: Jag vet faktiskt inte.

Liv: Tusen tack! Hej då!

Jag: Hej!

Tankesmedjan har alltså både spelat in två meningar i efterhand och klippt in ett svar av mig (”Jag vet faktiskt inte.”) från ett tidigare tillfälle i intervjun. Resultatet blir att alla som lyssnar tror att jag inte vet om Birger Schlaug rökte träd på 60-talet.

Att Tankesmedjans redaktion inte tycker att de gör sig roliga på min bekostnad kan jag bjuda på. Det jag däremot inte köper är deras ruttna arbetsmetoder.

Hur gick det då mot Juha Mieto? Jo, jag vann!

En person vid namn Liv Strömquist ringde mig i eftermiddags för att fråga om en text som hon hade hittat på vår hemsida. Där skriver Centerpartiet i skämtsamma ordalag om att partiet var först i svensk politik att föra en aktiv miljöpolitik.

Texten hon läste hade jag aldrig tidigare hört och ännu mindre skrivit. Eftersom hennes frågor var ganska snabbt ställda svarade jag ganska osammanhängande och trevande. Den enda fråga jag efteråt kände att jag hade svarat riktigt bra på var hennes sista fråga:

Men oss emellan kan du inte bara säga att det var Birger Schlaug som ni syftade på?   

Mitt svar (som jag ville minnas det):

Nej, absolut inte. Vi tänkte nog inte på någon speciell person.

Vad jag inte visste när jag pratade med Liv var att hon ringde från radioprogrammet Tankesmedjan i P3 och att samtalet spelades in.

När jag lyssnar på inslaget i efterhand (start: 14:00 andra timmen) konstaterar jag att intervjun är indelad i tre delar. 1. Jag svarar. 2. Jag har svårt att förklara vilken källa vi har till texten på hemsidan. 3. Jag kan inte svara på frågan om Centerpartiet tror att Birger Schlaug rökte träd på 60-talet.

När det gäller den sista delen blev jag grymt förvånad när jag fick höra den för första gången på radio. Det var ju den delen jag tyckte att jag hade klarat bäst. Trots att jag i efterhand har lyssnat igenom det avsnittet flera gånger kan jag inte komma på hur de har gjort för att få mig att framstå som dum. För jag kan svära på att de har gjort något. Antingen har de lagt till någon fråga eller så har de klippt in svar från tidigare frågor i slutet på intervjun. Oavsett metod är den rutten och mina möjligheter att avslöja dem i efterhand känns ytterst begränsade. Det skulle i så fall vara att få höra intervjun i dess fulla längd.

Är det så här det går till att bli av med sin mediala oskuld eller är det så här det är att drabbas av oseriösa journalister på Sveriges Radio?

Jag kommer att skicka länken till det här blogginlägget till Tankesmedjans redaktion. Sen kommer jag att publicera deras svar på bloggen. Uteblir det kommer jag att på eget initiativ gå vidare i frågan.

Nu väntar närmast Parlamentsvasan mot Finlands Juha Mieto i helgen. Önska mig lycka till!

Riksdagskansliet var igår på besök på Näringsdepartementet för att lyssna på Maud Olofsson och skådespelaren Benny Haag m.fl. Den senare pratade under rubriken Ingenting är möjligt! och ett av de tankvärda budskap vi fick ta med oss var att ”det som berör en själv berör också andra”.

I dagens Gomorron Sverige var Miljöpartiets Karin Svensson-Smith med och kritiserade att staten skjuter till nytt kapital i SAS. Det är ganska logiskt, inte minst med tanke på att hennes parti vill förbjuda flygresor i stora delar av Sverige. Vad som däremot inte är logiskt är att samma parti och person för några veckor sedan KU-anmälde näringsminister Maud Olofsson för att ha använt för lite av de resurser (läs: pengar) som avsatts för svensk fordonsindustri.

Sveriges malligaste morgontidning tycker att det var fel av staten att delta i SAS nyemission. I princip tror jag att cirka 75 procent av Sveriges befolkning håller med om att staten inte ska äga flygbolag och att skattebetalarna inte ska vara med och täcka misskötta bolags förluster. Samtidigt måste man inse fakta: Det finns inga köpare till SAS och skulle det finnas hade förmodligen inte staten fått något vidare betalt. Kolla in SAS aktiekurs de senaste tre åren.

Jag är övertygat om att bara konjunkturen vänder, SAS kommer på fötter igen och alliansregeringen får sitta kvar kommer staten att sälja SAS. Men då är det enda logiska att ge Alliansens förnyat förtroende.

Är det bara jag som tycker att den här gamla nyheten (som Maud Olofsson uppmärksammade under Centerpartiets Kommundagar) har fått för lite uppmärksamhet: Maud Olofsson KU-anmäls för stödpaket. Hur logiskt är det egentligen att Miljöpartiet gör en sådan anmälan, när partiet varken vill ha bilar eller vägar?

I Svensk energis senaste nyhetsbrev redovisar organisationen den preliminära elstatistiken för år 2009. Där framgår det bland annat att kärnkraften minskade sin elproduktion med 18,9 procent under förra året. Det motsvarar 11,6 TWh, vilket betyder att kärnkraften på ett år minskade med mer än fyra gånger så mycket som den mängd el vindkraften stod för 2009.

Kärnkraftens dramatiska fall berodde enligt Svensk energi på omfattande moderniseringsarbeten som drog ut på tiden. När det var som kallast i vintras stod två av kärnkraftsreaktorerna helt stilla och ytterligare två gick på reducerad kapacitet. Det medförde dramatiska svängningar i elpriset som drabbade både hushåll och industri negativt.

Att i det läget ropa på mer kärnkraft är inte seriöst. Hur minskar vi vår sårbarhet genom att låta drygt hälften av vår elproduktion vara beroende av 12 kärnkraftsreaktorer istället för 10? Hur förhindrar vi de dramatiska svängningarna i elpriset under de 15 år som behövs för att bygga ny kärnkraft?

El från kraftvärme, vindkraft och solceller är framtiden. Det är el som är förnybar, decentraliserad och som kan bidra till den svenska elförsörjning även på kort sikt. Svensk energi borde inse detta och välkomna tusen blommor blomma.

Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt var enligt min mening gårdagens vinnare i SVT:s partiledardebatt. Den senare trasslade bara till det för sig vid två tillfällen. Först om rätten att få klä sig hur man vill och senare om att kvinnor ska behöva kvoteras in i bolagsstyrelser.

Annars var skillnaderna mellan blocken glasklara. Å ena sidan ett vänsterblock som tror att jobben ramlar ner från himlen och å andra sidan en allians som slår vakt om arbetslinjen.

Partiledardebatterna är i full gång. På söndag är det dags för samtliga partiledare att debattera i agenda. På kansliet vässar vi argumenten, djupdyker i vänsterblockets politik och svär över trista opinionssiffror. Men roligt har vi!

En av flera fördelar med helger är att man hinner läsa tidningarna ordentligt- särskilt när det evigt gråa decembervädret inte direkt lockar att ta sig utanför dörren.  

Jag tycker dagens DN-debatt  – med rubriken ”Ledande politiker har naiv syn på Sverigedemokraterna” skriven av Björn Johnson , statsvetare och forskare vid Malmö högskola- är värd att begrunda ur flera aspekter. 

SD fick hela 5,1%  i SCB;s senaste partisympatiundersökning. Riksdagspartierna våndar. Björn Johnsons slutsats är dels att om riksdagspartierna vill hålla SD borta från riksdagen måste de undvika att spela på partiets hemmaplan- dvs integrationsfrågorna. Vi borde istället utmana dem- och skapa opinion-  i andra viktiga frågor, tex jobb,företagande, välfärdsfrågor. Har de överhuvudtaget någon politik värd namnet i dessa frågor? Ju mer vi möter dem på ”deras” planhalva desto större chans anser Björn de har att komma in i riksdagen.

Som sagt, mycket intressant artikel- läs den!

Enligt en sammanställning från EU-kommissionen är Finland det enda EU-landet som uppnått de utbildningmål som medlemsländerna slagit fast i den sk Lissabonstrategin (från 2000).

I denna årliga rapport granskas medlemsstaternas framsteg mot fem väsentliga riktmärken inom utbildning för 2010

Även om framsteg har gjorts kommer fyra av de fem riktmärkena för 2010 sannolikt inte att uppnås. Endast riktmärket om att höja antalet utexaminerade inom matematik, naturvetenskap och teknik har uppnåtts.

Tre riktmärken uppnåddes inte trots vissa framsteg, nämligen vuxnas deltagande i livslångt lärande, minskningen av andelen elever som lämnar skolan i förtid, och ett större antal unga människor som avslutar gymnasiet.

För ett riktmärke, nämligen läskunnigheten hos 15-åringar, har läget till och med försämrats sedan 2000.

Positiva trender som konstateras är att antalet mycket unga barn som deltar i utbildning har ökat, vilket även gäller för deltagandet i grundläggande utbildning och för utbildningsnivån hos EU-medborgarna i allmänhet.

Antalet vuxna i arbetsför ålder (25 till 64 år) med låg utbildningsnivå har sjunkit med mer än en miljon per år sedan 2000. Icke desto mindre utgör de fortfarande 77 miljoner vuxna, eller nästan 30 % i hela EU.

Andra områden där framsteg har gjorts inbegriper språkinlärning i skolor och rörlighet för deltagare i eftergymnasial utbildning som har ökat med mer än 50 % sedan 2000.