Riksdagskansliet

Hå hå hå. Han är rolig han – Lars Ohly alltså. Nu vill han att kommunen ska ta hand om småföretagens pappersarbete …. (s. 9 Dagens Industri 24 /8 papperstidningen)

Tänk att ingen kommit på det tidigare.

Ohlys förtroende för offentliga sektorn tycks inte känna några som helst  gränser. Staten/kommunen är Ohlys lösning på alla problem.

Visst är han rolig – men det tråkiga är att han menar allvar.

/LilaEricsson

För två veckor sedan basunerade Ylva Johansson ut att vårdval Stockholm missgynnar fattiga. Hon fick snabbt mothugg av Clas Rehnberg vid  Karolinska Institutet som utvärderat vårdvalet. Tvärtemot vad Ylva Johansson påstår så har patienter från socioekonomiskt utsatta områden fått ökad tillgång till vård.

Men skam den som ger sig. Idag är det socialdemokraternas Ilija Batljan som påstår att vårdvalet lett till att medelklassen fått sämre vård.

Undrar vad vi kommer att få läsa nästa vecka?

Skämt åsido. Om man istället ser till sakfrågan så kan man konstatera att Batljan gör samma misstag som många andra på vänstersida, dvs sätter likhetstecken mellan mer pengar och bättre vård. Tyvärr ser verkligheten inte ut på det sättet. Man måste istället se vad man får ut av pengarna, dvs. vårdens kvalitet och innehåll.

Vårdvalet ökar patientens inflytande över sin vård. Det är det som är poängen. Man kan välja och man kan välja bort. Därför finns här också en stor drivkraft för kvalitetsförbättringar och effektiviseringar.

Varje ansvarsfull landstingspolitiker ska skruva på rattarna i vårdvalssystemen så att de blir så bra som möjligt. I det ligger att vara tydlig med vad uppdraget omfattar och att ha bra uppföljningssystem.

Men att helt ta bort vårdvalet och den fria etableringsrätt som den bygger på – som vänstepartierna vill – kommer inte att lösa vårdens problem, tvärtom. Då är det åter ”storebror” som ska bestämma vad som är bäst för dig.

/Lila Ericsson

Centerpartiet i Stockholm har lanserat sin nya hemsida. Kolla snabbt och enkelt upp kampanjer, kandidater och Stockholmsbloggare.

LO når nya lågvattenmärken (ni minns väl förra kampanjen?) med sin nya affisch-kampanj med ansikten på kända allianspolitiker.

I dagens DN säger LO-Wanja att det inte alls handlar om ”negative campaigning”.

Inte???

Undrar hur en affisch skulle se ut för att Wanja skulle tycka att den var en del i ett negativt kampanjande?

Fast….Brrr, det vill vi nog inte – vid närmare eftertanke – veta.

/Lila Ericsson

Tittar på SVT:s Demokratifesten och kan inte låta bli att blogga min frustration. Enligt programledaren Rikard Olsson ska evenemanget rikta sig till de människor som till vardags inte intresserar sig av politik. Större misslyckande får man nog leta efter. I publiken sitter bara pensionärer och inte undra på det: Sanna Nielsen underhåller, sex avdankade politiker från alla riksdagspartier utom Centerpartiet får tycka till om varför politik måste vara så tråkigt, Sören Holmberg pratar opinionssiffror och KG Bergström analyserar Sverigedemokraternas möjligheter att komma in i Riksdagen. Känns det igen? Ändå har SVT mage att 65 min in i programmet fråga MUF- och SSU-ordförandena varför så få ungdommar intresserar sig av politik.

Hamnar valresultatet under 80 procent kan det mycket väl vara SVT:s fel. Kanalen skrämmer bort väljarna och klarar inte av att skapa intresse för svensk politik. Skäms! Demokratifesten är en tragedi.

På dagens Brännpunkt i SvD kräver Centerparti-landstingskandidater bättre mat i sjukvården. Det är hög tid. Vinterns följetong i Stockholmstidningarna om sjukhusmaten har tydligt visat hur svårt det är att kombinera höga hygienkrav, kostnadseffektivitet och krav på näringsriktighet med hög kvalitet –  kvalitet i den bemärkelsen att maten är god att äta.

Den kände överviktsprofessorn Stefan Rössner skojade t.o.m . om sjukhusmaten på SöS och tyckte att den kunde fungera som en effektiv bantningsmetod (han hade visst gått ner tre kilo). Dagens medicin 10/2010, ej på nätet.

Maten gör inte nytta förrän den är magen brukar mammor säga och detta gäller i allra högsta grad för patienter. De behöver näringen för att snabbare tillfriskna.

Jag tycker att det borde vara mycket mer av valfrihet även när det gäller maten. Är man på sjukhuset några dagar så kan man stå ut med det mesta, men är man långliggare så blir maten oerhört viktig, både som näringsgivare men framförallt som humörhöjare (eller sänkare, om den är dålig). Därför är det bra att artikelförfattarna kräver att planerna på att även äldresjukvården ska få plastad mat måste skrinläggas.

Överhuvudtaget tycker jag att äldre borde ha mycket mera att säga till om när det gäller maten. De som får mat via hemtjänsten borde kunna välja matleverantör på samma sätt som man kan välja vem som ska hjälpa en med duschen. Detta borde enkelt gå att ordna nu när lagen om valfrihetssystem finns på plats. Och självklart ska även de som bor på äldreboenden kunna välja mat. Det är bara varannan som har möjlighet till det idag.

/Lila Ericsson

Sveriges bästa inrikespolitiska bevakning står SvD för. Den här MP-artikeln har alla förutsättningar att bli en klassiker. Vill latteliberalerna på Södermalm verkligen ha public service-tidningen Sveriges Dagstidning?

Igår kom undertecknad hem från Landsbygdsriksdagen i Sunne. Hemresan till Stockholm gick via Karlstad, Karskoga och Örebro och tog sammanlagt 6,5 timmar. Det var det värt. Nu vet jag att Centerpartiets ställning bland landsbygdens eldsjälar är fortsatt mycket stark.

Landsbygdsriksdagen samlar en brokig skara dialekttalande människor från hela Sverige med en sak gemensamt – de brinner för landsbygden och är stolta över att att bo där. Därför kändes det som att det landsbygdsmanifest Maud Olofsson presenterade under fredagen föll i god jord. Det är ett manifest med förslag på åtgärder som syftar till att stärka landsbygden underifrån och inte som sossarna utgå från ett uppifrånperspektiv där staten ska rycka ut till den ”stackars” landsbygdens undsättning.

Värmlandsmedia rapporterar från fredagens pressträff bl.a. här och här.

Hur oppositionen tänker finansiera sina förslag har varit uppe till diskussion i veckan. Inte så mycket har ordats om förslaget att spara flera miljarder på de statliga myndigheterna.

Det kan synas smart att spara på myndigheterna. Vem gråter över om byråkraterna får det lite tuffare? Ytterst få. Fredrik Reinfeldt kommer aldrig att säga att han är upprörd över att anslagen till myndigheterna skärs ned. Det är helt enkelt ”lättköpta” poäng för oppositionen att spara på myndigheterna.

Men de facto är det opportunistiskt att föreslå så drastiska nedskärningar. Det ser bra ut ”på pappret” – men vad kommer det att innebära i praktiken? Eftersom de flesta myndigheter sitter fast i långa hyreskontrakt så är det verksamheten som kommer att påverkas.

Ska bli ”spännande” att se vilka verksamheter som de röda anser att kan skäras ned, om de kommer att förtydliga sina förslag. Kanske är det

• Tillsynen av socialtjänsten? Gör väl inget om en och annan omhändertagen unge råkar lite illa ut, eller?
• Ekobrottsmyndighetens arbete? Gör väl inget om några hundra miljarder försnillas i ekonomisk brottslighet, man kan ju alltid höja förmögenhetsskatt och bensinskatt för övriga.
• Trafiksäkerhetsarbetet? Gör väl inget om antalet döda i trafiken ökar, Sverige ligger ju ändå så bra till i den internationella statistiken.
• Försäkringskassan? Gör väl inget om Försäkringskassans personal utsätts för ännu fler omorganisationer och hot, de är ju så vana…

Det enda vi vet är att det INTE är Skatteverket för de ska få mer pengar så att vi tryggt och säkert kan betala vår skatt.

Visst ska myndigheterna effektiveras, men när det handlar om flera miljarder så är det inte längre fråga om effektiviseringar utan nedskärningar. Är de röda beredda att ta ansvar för konsekvenserna av detta?

/Lila Ericsson

De rödgröna har nu kommit överens om att stockholmarna ska folkomrösta om Förbifart Stockholm. Onekligen känns det som om Mp och V ännu en gång lyckats med en frampressad kompromiss. Vi vet att Mp tidigare beskrivit frågan som en av de svåraste för de rödgröna att enas i. Förslaget om folkomröstning visar tydligt på att partierna inte kommit överens.

I ett försök att begrava frågan i valrörelsen vill de rödgröna (år 2012) låta stockholmarna själva avgöra om det blir någon förbifart eller inte. Det absolut märkligaste i de rödgrönas pressmeddelande är formuleringen av alternativen:

”Ett förslag om att bygga ut kollektivtrafiken med nya spår, tunnelbana och stationer samt det andra förslaget om att bygga en ny nord-sydlig motorvägförbindelse i Stockholms län, kallad Förbifart Stockholm. Båda alternativen har samma investeringskostnad.”

Är det någon mer än jag som tycker att detta uppenbart gynnar ett nej till förbifarten? Att ställa en ny motorväg i direkt motsats till mer kollektivtrafik kan knappast ha tilltalat den förbifarts-positive sossen som förhandlat med Mp och V.

Man ställer alltså två alternativ mot varandra som om de vore oförenliga. Formuleringen av alternativen bygger med all sannolikhet på det falska antagandet att alliansregeringen endast valt att investera i vägar framför spårutbyggnad. Nyligen gav regeringen klartecken till det s.k. Stockholmspaketet för totalt 105 miljarder kr. Ett paket som innehåller minst sagt mycket av spår- och kollektiva trafiklösningar.

Det som de rödgröna stirrar sig blinda på är att en stor del av trängelskatteintäkterna går till Förbifart Stockholm. Det är här de rödgröna stannar i sin analys. Det faktum att de mesta av pengarna från trängselskatterna kommer att gå till byggandet av förbifarten får de rödgröna att se rött och börja med sina svepande argument om att alliansregeringen inte satsar på spår och kollektivtrafik.

Det är naturligtvis helt ok att erkänna sitt motstånd mot bilism i allmänhet och förbifarten i synnerhet, men att hävda att alliansen inte satsar på spår p.g.a. att trängselkattepengar går till vägbyggen är ohederligt. Det finns massor av pengar till kollektivtrafik i bl.a. Stockholmspaketet. Titta själv i Stockholms läns länsplan för infrastruktur 2010-2021 där tyngdpunkten ligger på spårobjekt och kollektivtrafik.

Per Ankersjö , Albin Ring Broman  och Kent Persson har bloggat ut sina besvikelser.